Trähusbyggandet har på senare tid genomgått en del moderniseringar när det gäller produktionsmetoder och tillvägagångssätt. Vanligast har förr varit att bygga ett platsbyggt lösvirkeshus men problem som t.ex. fukt och dyra produktionskostnader har bidragit till att man börjat industritillverka hus i prefabricerade element och moduler.

Vanligast idag är att man bygger trähus i två våningar men den ökande användningen av trä i offentliga byggnader och flerbostadshus har gjort att man börjat bygga högre. Innan 1994 fick man inte bygga trähus som var högre än två våningar på grund av de stora bränder i våran historia som bidragit till att nästan hela städer brunnit ner. 1994 ändrade man lagarna som tillät byggnation av trähus högre än två våningar om man kunde uppfylla vissa funktionsbaserade brandskyddskrav enligt Boverkets konstruktionsregler. Idag så bygger man trähus i moduler som är fyra våningar, ibland fem våningar. Vid ökningen från fyra till fem våningar så ändras brandkraven på den bärande konstruktionen och istället för att klara bärförmågan i 60 minuter måste man då klara bärförmågan i 90 minuter.

Lösvirkeshus:

Detta är det mest traditionella tillvägagångssättet, det innebär att man med hjälp av ett antal snickare uppför ett hus på plats från grunden med lösa virkesdelar. Lösvirkeshus kan kosta lite mer än de industribyggda husen men det kan variera med typen av hus. Oftast så bygger man i lösvirke då man har ett hus som har ritats av en arkitekt i samarbete med en kund helt efter deras krav och önskemål. Att uppföra ett lösvirkeshus tar ganska lång tid beroende på hur många byggnadssnickare man är, det ger trots allt en del mer flexibla möjligheter än de industribyggda husen, man kan t.ex. gå in ganska sent i byggnadsskedet och göra förändringar vilket är i princip omöjligt i ett industribyggt hus då det redan är färdigt då de kommer till byggarbetsplatsen. De stora nackdelarna är dock exponeringen för klimatet då fukt lätt kommer in i trä och andra byggnadsmaterial och orsakar problem. Detta kan dock undvikas i stor utsträckning om allt material skyddas och hanteras på rätt sätt.

Industribyggda hus:

Industribyggda elementhus byggs inne på en fabrik enligt löpande band principen och tillvägagångssättet fungerar i princip som i vilken tillverkningsindustri som helst där varje husdel är ett moment i kedjan. Det funkar så att industrihusföretagen precis som alla andra husbyggare först projekterar sina hus på ett kontor. Oftast så har företaget ett antal hustyper kunden kan välja på och sedan kan de göra mindre justeringar efter sina krav och önskemål. Efter samspråk med kunden görs en cad-ritning på huset som sedan skickas ned i produktionen. I fabriken görs helt kompletta väggelement från innervägg med gips till yttervägg med målad panel, dörrar och fönster sätts också på plats. Det enda som tillkommer är inredningen i huset med golv och tapeter som görs på plats. När elementen byggs sker allt arbete inomhus. Detta är en stor fördel då ett av de största problemen på en byggarbetsplats där man bygger utomhus är väder och fuktpåverkan. När man lagrar material på byggarbetsplatsen fel blir det väldigt lätt skadat av både personal och väder, När man bygger inomhus så slipper man väderpåverkan då allt blir helt torrt och risken för att fukt byggs in är minimal, processen går snabbare då man som på en byggarbetsplats sällan måste gå och leta efter material, allt som byggarna behöver kommer i en förutbestämd ordning. De färdiga huselementen från fabriken lastas på lastbilar och körs ut till byggarbetsplatsen och monteras till ett färdigt hus på några dagar.

Modulhus:

Modulhus är ett industribyggt hus där man tagit det industribyggda elementhuset ett steg längre och börjat sätta ihop elementen till färdiga husmoduler inne i fabriken. På detta sätt går det ännu snabbare ute på arbetsplatsen. Modulhusen kan göras helt färdiga med komplett inredning så som tapeter, golv och vitvaror.